Stadens gatljus sipprar in genom fönstret och skapar ljusfläckar på väggarna. Blommorna blir som svarta siluetter mot fönstrena. Det är en rofylld stämning. Det ända som lyser skarpt är dataskärmen som ett solarium i mitt ansikte. Jag får vara ifred här framför skärmen. Ingen eller inget som stör. Det känns nästan som det bara är jag och skärmen som finns i hela universum.
Natten vill inte infinna sig hos mig. Jag är sjuk och hemma från jobbet. Har sovit hela dagen. Så det är kanske inte så konstigt.
Nätterna är en bra tid att skriva på. Allting är så tyst och stilla och man vet att större delen av befolkningen ligger och snarkar. Utom den del av den yngre befolkningen som sitter vid datorn precis som jag gör nu, på nätterna.
Nu går vi och lägger oss skärmen och jag. Och försvinner ut i universum bland alla stjärnor. Så när ni tittar upp på den nattsvarta himlen ska ni veta att en av de blinkande stjärnorna är jag och min dataskärm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar