Bara ord . . .

Det finns människor, speciellt inom universitetsvärlden och kultureliten, som använder ett språk som väldigt få förstår. Antagligen för att bli respekterade och seriöst betraktade inom sitt område. Resultatet blir en klubb för inbördes beundran. Borde det inte istället ligga i deras intresse att så många som möjligt förstår?

Klass-samhället handlar inte bara om ekonomiskt olika förutsättningar. Det handlar också om olika nivåer i utbildning och kunskap. Det finns olika familjetraditioner, släkttraditioner och yrkestraditioner m.m. Kulturella traditioner som konserverar nivåskillnaderna i samhället. Borde det inte vara av intresse att dela med sig mer av sina kunskaper? Att uttrycka sina kunskaper och åsikter på ett sätt som så många som möjligt förstår? Nej, det finns en rädsla för det av någon anledning. Jag ser det som en ganska allvarlig snålhet. Om vi inte delar med oss av kunskaperna till varandra, utanför våra kretsar, så kommer vi aldrig att kunna mötas eller samarbeta över gränserna.

När jag pluggade till lärare gick en stor del av tiden åt att lära oss skriva så riktiga vetenskapliga rapporter som möjligt. I det ingick att använda sig så mycket som möjligt av yrkets facktermer och terminologi. Vi studerade pedagogik! Är det pedagogiskt att uttrycka sig så snålt som möjligt så att så få som möjligt förstår? Helst bara de redan invigda?

Det går att uttrycka sig på ett sätt som så många som möjligt förstår utan att för den sakens skull varken utarma språket eller inte få fram sitt budskap. Det är ju själva kunskapen, åsikten eller sakfrågan som är det väsentliga. Inte orden.

Jag kan också se att man ibland använder facktermer och terminologi för att dölja sin brist på kunskaper. Det låter som man vet vad man pratar om när man använder facktermer men uttalandet behöver inte alltid vara så väl underbyggt. Den sortens språk hjälper inte till att höja själva kunskapsnivån. Det bara låter så.

Nej fram för debatter, artiklar och diskussioner som så många som möjligt kan delta i och ta till sig! Det är kunskaperna som är det viktiga. Kunskap ger makt. Det andra är bara ord . . .

Lilla morsan

 

Jag var väl i 13-årsåldern när någon sa till morsan: Att du låter Lisa säga morsan till dig!! Då sa morsan att hon visste att det var mer äkta och kärleksfullt för mig att säga morsan eftersom att säga mamma skulle vara tillgjort och konstlat. Hon hade helt rätt. Det var en morsa med insikt och högt i tak.

Vi har haft så mycket kul under min uppväxt. Så många gapskratt. Det är många gånger vi har gått på huk i affärer och ute på stan för att vi skrattat så mycket. För att inte kissa på oss.

Jag har alltid fått förtroende för det jag gjort. Vilket har gjort att jag inte velat göra för dumma saker för att svika det stora förtroendet. (Lite dumma saker har jag gjort. Men det har jag faktiskt berättat för henne. Fast lite senare . . . om hon inte kommit på det själv.)

Minns när vi satt på en Kina-restaurang och jag fastnade i kaffekoppsörat med fingret när jag skulle till toaletten. Vi har väl aldrig skrattat så mycket. Desperat ryckande i kaffekoppen.

Minns också när det blev slut med min första kärlek. Jag var 17 år och vi hade varit tillsammans i tre år. Han kallades för Kängan men från början hade det varit Kängu av olika orsaker. När jag då kom hem och var helt förtvivlad hade mamma köpt en liten mässingskänguru åt mig. Sådant minns man.

Full av tillit och förtroende har hon haft. Och alltid lite bohemisk och tankspridd. Och väldigt högt i tak och mottaglig för nytt tänkande. I vissa fall . ..

Hon och jag gick på en konsert med Peps Persson när jag var ung. Det var nog inte många morsor som tagit till sig den musiken på den tiden. Jag var stolt över min morsa!

Hennes höga tak har fortsatt. Hon är nu 73 år och i ett samtal för en tid sen skojade jag och svor över något genom att säga några grövre svordomar. Då svarar hon med lika grova svordomar! Hahaha, min lilla 73-åriga morsa.

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Nu har du blivit trött och sjuk. Du är inte riktigt samma morsa. Du har svårt att göra någonting åt saker och ting. Jag försöker stötta och lyssna men vissa saker har jag svårt att förstå och acceptera.

Jag räcker inte till. Men jag hoppas att vi ska kunna mötas igen . . . innan det är för sent.

Peace and love

Hittade också nyårstankar daterade 2008

Ett gammalt och ett nytt år . . .

av Lisa Lundmark kl. den 29 december 2008 kl. 19:02

 

Ännu ett år är till ända . . . Det känns bra och hoppfullt med ett nytt år. Nya löften om att sluta röka och banta 15 kilo. Den här gången måste jag . . . !! Det är inte alltid lätt att vara en livsnjutare med ambitioner . . Men frågan är vad man mår bäst av? Att njuta till fullo eller hela tiden piska sig själv med olika nyttighetsförmaningar?? Är verkligen det yllesvenska mottot "lagom är bäst", bäst?! Om man är en person som alltid har varit antingen eller, svart eller vit osv. Hur ska man då kunna leva efter mottot "lagom är bäst"? Och varför??

Nej fram för bejakning av lust! Lusten, njutning ger välmående. Välmående ger psykiskt välbefinnande. Psykiskt välbefinnande ger längre liv. Eller . . .!?

En stor nyårskram till alla som läser det här.


2012-01-02

Visst!! Psykiskt välbefinnande ger längre liv. Men också fysiskt välbefinnande . . . Jag vill leva i nuet och kunna känna varje andetag. Friska andetag. Det gör man inte om man får KOL, då får man sitta med syrgasapparat resten av livet. Vilket välbefinnande! Man tänker att det gäller inte mig . . . Men snart gäller det mig om jag inte besinnar mig och lyssnar till min kropp.

Kroppen är mitt verktyg för min själ. Kroppen måste må bra för att jag ska kunna göra allt min själ vill. Jag är en äkta känslomänniska som handlar mycket på magkänsla. Det är jag stolt över. Det har gett mig mycket här i livet. Jag har gjort det med medvetenhet baserat på erfarenheter. Förutom den förrädiska rökningen. Ett beroende som styr mitt liv. Alla beroenden styr ens liv. Jag vill vara fri. Fri som en fågel. Inget annat än kärlek ska styra mitt liv.

Hittade några anteckningar på en post-it-lapp som sitter på kylskåpet. Som jag klottrat ner efter ett samtal med en kär vän för längesen.

"Kris är utveckling.
Vari ligger konflikten?
Det ska vara lätt och enkelt!
Ta hand om dig. Hälsa.
Ge dig själv energi kärleksfullt.
Tyck om dig själv.
Tillför något skitbra!"

Inleder mitt 2012 med de här orden. Hoppas på att jag ska få ihop känslor, magkänsla och förnuft och ge mig själv och andra kärleksfull energi. Samt tillföra något skitbra!!!

Peace and love

Solafton

Hittade anteckningar från julen 2008 . . .

2008-12-21
Idag läste jag en artikel i DN om varför vi firar jul. Det kändes så befriande! Att påminnas om de kristnas dumheter för 1600 år sen. Det är ingen som vet när Jesus föddes (om han nu föddes). en del tror han föddes i maj, en del tror april, en del tror mars och en del tror 6 eller 10 januari. Men när kristendomen kom till Norden var man ju tvungen att konkurrrera med hedningarna som vi vet och de konstaterade och beslöt sig för att Jesus föddes på juldagen. Det hedningarna hade firat var ju faktiskt vintersolståndet då det vänder. Då det blir ljusare dag för dag. En sådan helg behövs i mörka norden. Det vore ju fint om vi tog bort den religiösa prägeln och firade solen bara istället. Då skulle ju alla kunna vara med på det firandet, oavsett religiös övertygelse. Ja, jag har ju aldrig känt att jag firar Jesus födelse precis. Så hädanefter får det bli solafton istället för julafton för min del. Det känns mycket mer hoppfullt och trevligt!