Det är spirande vår därute. Fåglarna kvittrar och solen skiner hejdlöst. Drömmer mig bort till mammas gata. Det vill säga min barndoms gata. Ålgrytevägen i Bredäng. En betongförort.
Jag minns när våren kom och den oerhörda lyckan att få slänga av sig alla vinterkläder. Man fick ta på sig nya vita basketkängor som skulle vara gråa och trasiga vid säsongens slut. Vi skrev Make love Not war! och Love and Peace på det vita skotyget med kulspetspenna. Barn av 60-talet som vi var. Stuprörs-Lee som blev slitna.
De första sommardagarna då dojjorna åkte av och vi härdade våra små fötter på gruset för att kunna springa fritt hela sommaren på den heta asfalten. När vi inte hade träpjucken på oss. De drog vi av hälsulan på direkt när de var nya. För man skulle gå ner trähälarna så att tåna stack rätt upp. Vet inte varför. Men mode är mode.
Vi sprang omkring fritt på stora ytor. På asfalt, grus och i skogen. Massor av ungar överallt. Minns hur det såg ut som om asfalten kokade när man såg på gatorna på långt håll. 20-tal gråa åttavåningshus med betongbalkonger i rader. Morsor som stod o skrek MAT! vid 6-tiden. Som vi inte låtsades höra.
Gårdskrig och bus i trapphusen eller i hissarna. Kojor i skogarna. Ligga hela dagarna vid Mälarhöjdsbadet. Fingrarna blå efter att varit i vattnet för länge. Värma sig på filten. Stå i världens kö för att köpa sig en hallon-Igloo. Doften av varmkorv och kaffe utanför glasskiosken. Sommarkvällarna då vi lekte Burken eller Halihalå på gården. Ungar i alla åldrar. Slagsmål, mobbing och bästa kompisar. Hårt, tufft och underbart.
Vi sög på stora "blåkarameller" så att tungorna var alldeles svartblåa. Vi gjorde tunnelgångar bland alla taggiga vresrosor som de envist planterade längs med alla höghusen. De stora nyponen gick att tömma på massor av frön som vi använde som "klipulver" på varandra. Otroligt kliande och jobbigt.
Jag startade en dödskalleklubb som hade i uppdrag att skugga skumma personer. Stackars alla gubbar som blev skuggade av oss. Alla bilars registreringsnummer som blev uppskrivna. Och vår iver så fort vi såg en gubbe som verkade skum.
Vi lekte på byggarbetsplatser och flörtade med byggjobbarna. En gång ramlade jag baklänges två meter ner på asfalten i parkeringshuset där vi lekte. Fick en spricka i nyckelbenet och fick ligga inne i ett par veckor. Min kompis Pippi gungade för högt och flög iväg och landade på huvet på en sten. Hon fick hjärnskakning och ligga ett par veckor hon också. Blev avundsjuk för att hon fick käka så mycket glass.
Det är spirande vår därute och jag drömmer mig bort till min barndoms gata . . .
Jag minns när våren kom och den oerhörda lyckan att få slänga av sig alla vinterkläder. Man fick ta på sig nya vita basketkängor som skulle vara gråa och trasiga vid säsongens slut. Vi skrev Make love Not war! och Love and Peace på det vita skotyget med kulspetspenna. Barn av 60-talet som vi var. Stuprörs-Lee som blev slitna.
De första sommardagarna då dojjorna åkte av och vi härdade våra små fötter på gruset för att kunna springa fritt hela sommaren på den heta asfalten. När vi inte hade träpjucken på oss. De drog vi av hälsulan på direkt när de var nya. För man skulle gå ner trähälarna så att tåna stack rätt upp. Vet inte varför. Men mode är mode.
Vi sprang omkring fritt på stora ytor. På asfalt, grus och i skogen. Massor av ungar överallt. Minns hur det såg ut som om asfalten kokade när man såg på gatorna på långt håll. 20-tal gråa åttavåningshus med betongbalkonger i rader. Morsor som stod o skrek MAT! vid 6-tiden. Som vi inte låtsades höra.
Gårdskrig och bus i trapphusen eller i hissarna. Kojor i skogarna. Ligga hela dagarna vid Mälarhöjdsbadet. Fingrarna blå efter att varit i vattnet för länge. Värma sig på filten. Stå i världens kö för att köpa sig en hallon-Igloo. Doften av varmkorv och kaffe utanför glasskiosken. Sommarkvällarna då vi lekte Burken eller Halihalå på gården. Ungar i alla åldrar. Slagsmål, mobbing och bästa kompisar. Hårt, tufft och underbart.
Vi sög på stora "blåkarameller" så att tungorna var alldeles svartblåa. Vi gjorde tunnelgångar bland alla taggiga vresrosor som de envist planterade längs med alla höghusen. De stora nyponen gick att tömma på massor av frön som vi använde som "klipulver" på varandra. Otroligt kliande och jobbigt.
Jag startade en dödskalleklubb som hade i uppdrag att skugga skumma personer. Stackars alla gubbar som blev skuggade av oss. Alla bilars registreringsnummer som blev uppskrivna. Och vår iver så fort vi såg en gubbe som verkade skum.
Vi lekte på byggarbetsplatser och flörtade med byggjobbarna. En gång ramlade jag baklänges två meter ner på asfalten i parkeringshuset där vi lekte. Fick en spricka i nyckelbenet och fick ligga inne i ett par veckor. Min kompis Pippi gungade för högt och flög iväg och landade på huvet på en sten. Hon fick hjärnskakning och ligga ett par veckor hon också. Blev avundsjuk för att hon fick käka så mycket glass.
Det är spirande vår därute och jag drömmer mig bort till min barndoms gata . . .
