torsdag 17 mars 2011

En måne . . .


Jag levde på en strand långt bort i grekiska arkipelagen. En dag kom en man som blev min älskare. Vi levde där tillsammans. Sov på sanden, vandrade runt i våra barfotasandaler, trasiga byxor och långa hår. Solade, badade och pratade långt in på nätterna under stjärnklar himmel och brusande vågor som rullande in mot land. Jag "adopterade" en liten byrackevalp med svart fläck över ögat. Han följde mig vart jag än gick. Min älskare var lite skeptisk när hunden skulle ligga vid våra fötter varje natt. Han kanske hade loppor? Men hunden var mig trogen. Efter en vecka var min älskare tvungen att dra sig hemåt mot England. Vi lämnade kvar den lilla hunden med sitt vilda kompisgäng. Jag följde med älskaren till Aten där vi tillbringade ett par hektiska dagar. Den sista natten innan han skulle åka hem stod vi under stjärnorna och pratade. Han sade att när jag kom hem skulle jag titta på månen och tänka att det var samma måne som han stod och tittade på. När jag vinkat av honom drog jag vidare genom Europa mot Paris.

Några år senare hoppade jag åter i land på den lilla ön långt ut i grekiska arkipelagen. Jag såg ett gäng vildhundar stryka längs med väggarna. En av hundarna hade en svart fläck över ögat. Han var stor nu och såg ut att må bra.

När jag tittar på månen idag så tänker jag fortfarande på mannen ibland. Han tittar fortfarande på samma måne som mig.

Undrar var han är och vad han gör i dag.

2 kommentarer:

  1. Förra veckan var jag i London och där träffade jag en gammal pojkvän, vi hade inte sett varandra på 30-år. Det var lite märkligt att titta in i varndras ögon.Han var lite smalare och jag lite tjockare. Han hade fru och tre barn, jag har man och två barn, det är så det går för de flesta. Det är väl livet - precis som du säger.

    SvaraRadera
  2. Vem?? :-)/Lisa

    SvaraRadera