Hjärta

Vaknar upp på morgonen. Sjuk. Jag är så trött på att behöva stanna hemma så ofta. Ibland trotsar jag min kropp. Går och simmar eller går och jobbar. Det får jag sota för ganska snart och blir sämre. Så det är bara att inse fakta och lyssna till min kropp som vill säga mig något. Det är en konst att inse sina egna begränsningar. Och inte särskilt kul. Men det lönar sig i längden.

Sätter mig vid datorn och ser en video och . . . då händer det . . . ! 

Insikten kommer tillbaka. Vad som är meningen med mitt liv, vad jag vill med mitt liv. Vad som är viktigt och vad som är mitt mål. En insikt jag fick mycket tidigt i mitt liv men som delvis har skymts av mitt hjärtas behov och önskan de senaste åren. Hjärtats behov och önskningar ska man lyssna till. Men man får inte tappa målet på vägen. Det gör man ibland. Det är mänskligt. Men nu har det kommit tillbaks och jag känner mig taggad, insiktsfull och fylld av kärlek inför uppgiften.

Jag tror att vi alla behöver stanna upp och tänka efter då och då. Vad är det verkligen vi vill med vårt liv? Och lyssna på det. Vi måste visa oss själva respekt för våra tankar och önskemål. Annars kan vi inte ge omgivningen den respekt den förtjänar.

En sådan insikt består båda av hjärta och smärta, förstånd, kärlek, respekt, magkänsla, intelligens och erfarenheter.

Jag tackar alla människor i min omgivning och mitt liv som har gett mig förutsättningarna för denna insikt. För så är det. Det är vi människor som ger varandra kunskaper och insikter. Det är människorna i mitt liv som gett mig den kärlek som jag bevarar i mitt hjärta och vill dela med mig av.

Så när jag blir frisk . . . då jävlar! Då kör jag.