Mamma sade "Jag har aldrig lovat dig att livet är en dans på rosor . . ." Nej . . . det ska gudarna veta. Men, jo . . . rosorna har taggar. De gör ont. Jag dansar och plockar rosenbladen så fort jag kan. Håller dem i min hand och beundrar dem. Jag insuper deras doft och håller kvar den så länge jag kan. Taggarna plockar jag bort, försiktigt och ödmjukt. Ibland behövs dock kniv för att skära bort dem. Sådant är livet. Men jag lär mig mycket av att handskas med taggarna . . . och rosenbladen ger mig tron på kärlek och liv.
Jag älskar livet och vad det kan ge. Jag får inte uppleva allt jag skulle vilja. Men jag får uppleva mycket . . . mycket. Min tro på kärlek har gett mig inträde till många människors inre landskap. Det tar jag med mig och tar hand om varsamt. Det finns så många fina människor. Det gäller bara att se dem.
Det svåra och det som gör ont tar jag hand om och försöker se på med andra ögon. När jag kommer igenom svårigheterna och ut på andra sidan har jag blivit starkare.
och . . .
Hihi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar