Vem Har Satt Mina Änglar I Bur?

Jag hade just avslutat mitt privata krig med ett fabulöst fyrverkeri
Då jag varseblev ett mystiskt surrande läte
Jag blev ytterst generad... Ja, jag höll på att dö
Och tänkte... Herre Gud ett sånt trolleri
Enär jag tyckte att ljudet i fråga kom från mitt säte
Men när jag vände på skallen så såg jag på vallen
En fruktansvärt fet general ifärd med att briefa ett elitkompani
Med ett vansinnigt överspänt tal
Men jag tog det med ro och satt kvar vid mitt bord
Ända tills kulsprutesalvorna dog
Det var början till slutet fast jag vet inte hur det bar till
Att mitt samvete sattes i bur
Vem har satt mina änglar i bur?
Vem har satt mina änglar i bur?
Vart tog det goda vägen, fruktan för ett tröstlöst läge gror
Jag tror jag lämnar av...

Jag hade just avlyssnat en agitation i ett fullsatt och rökigt café
Då jag blev tilltalad av en bedårande liten prinsessa
Hon ville ta med mig till en nattcabaret
Hon sa: "Jag vet var vi får vara ifred"
Jag sa: "Lugn, jag vill först ha en öl och jag vill inte stressa"
Men när jag lyfte på glaset så var det ju trasigt
Och skärvorna föll i mitt knä, liksom mörkret och snön och humöret
Och caféet och dess inredning av maskätet trä
Men jag tog det med ro och satt kvar vid mitt bord
Och hörde hur agitatorerna dog
Det var början till slutet fast jag vet inte hur det bar till
Att just mina åsikter sattes i bur
Vem har satt mina änglar i bur?
Vem har satt mina änglar i bur?
Vart tog det goda vägen, fruktan för ett tröstlöst läge gror
Jag tror jag lämnar av...

Jag hade just avvecklat några komplikationer
Och fått svar på vem fan jag var
Då mitt trogna och tänjbara tålamod började brista
Mellan tummen och pekfingret höll jag mitt vapen
Det var en penna med reservoar
Med vars hjälp jag skrev metaforer, det blev en lång lista
Och jag vred och jag vände, men ingenting hände
Och alla liknelserna låg i en hög
Och en expert med ett snedvridet leende sa att dom var vackra
Men att dom nog inte dög
Men jag tog det med ro och satt kvar vid mitt bord
Och mitt notesblock fylldes med ord
Det var början till slutet fast jag vet inte hur det bar till
Att min poesi sattes i bur
Vem har satt mina änglar i bur?
Vem har satt mina änglar i bur?
Vart tog det goda vägen, fruktan för ett tröstlöst läge gror
Jag tror jag lämnar av...

Jag hade avsagt mig alla fantastiska uppdrag
Och tillika mitt framtidsansvar
Och det guld och dom gudar jag stulit under nattliga raider
Jag kände precis hur en nattgammal is var beskaffad
Den varken brast eller bar
Fast jag kände mig ledig och lätt var jag tung som en fjäder
Och i den öppnade handen låg den heliga anden
Och jag förstod att den frusit ihjäl
Och jag såg hur dom saliga smög inne i hörnen
Och darrade och det var väl för väl
För jag tog det med ro och satt kvar vid mitt bord
Och det var nån som gick fri från ett mord
Det var början till slutet fast jag vet inte hur det bar till
Att mina änglar sattes i bur
Vem har satt mina änglar i bur?
Vem har satt mina änglar i bur?
Vart tog det goda vägen, fruktan för ett tröstlöst läge gror
Jag tror jag lämnar av..

Anders F Rönnblom