Vissa dagar borde man kanske ha legat kvar i sängen . . . under duntäcket. Det börjar med att jag vaknar kl. 04.50, sen 05.20 och sen 05.50. Strax efter klockan sex tänker jag att det är väl lika bra att gå upp dåra. Klockan ringer 6.30. Jag dricker mina espresso, läser nyheterna på nätet och tar det lugnt. Skönt.
Går ut i den iskalla oktobermorgonen och ser att min bil är dekorerad med en gul lapp under vindrutetorkaren. Lönen har precis kommit och jag var så glad över att det skulle bli några hundralappar mer den här månaden. Glädjen varade dock inte länge. 300 spänn i bot. Bilrutorna är fulla av frost och jag tar min skrapa och skrapar. Skrapan är dock värdelös så jag hinner nästan få tennisarm innan min åkkompis kommer och tar över skrapandet. Jag startar bilen och hoppas vi ska komma fram helskinnade trots sommardäcken.
Första lektionen är helt okej. Andra lektionen är katastrof. Det är egentligen jättekul med den lektionen för alla kommer alltid. 11 hormonstinna killar och en tjej. Det brukar funka. Men idag var det inte så. De kommer två och två 10 minuter försent, 20 minuter försent, 30 minuter försent och 40 minuter försent. Det är omöjligt att försöka hålla någon tråd eller kontinuitet. Motiverande samtal inne på kontoret. Försök igen. Killarna sabbar för varandra, målar på varandra skrattar och stojar och arbetsron är nada. Fel kille blir anklagad. Två stycken får ett fnitteranfall osv. En kollega kommer och hämtar en av killarna. Tack! Blir en aning lugnare. Knackar på dörrn och rektorer, skyddsombud och elevrepresentanter väller in på skyddsrond. Kalabaliken är ett faktum. Tur att jag älskar alla och har is i magen. Kan bara inte se dem som barn. Ser de som unga vuxna och kräver respekt. Det förstår de. Ett tag. Det är bara en sån dag i dag.
Trots att jag faktiskt fick killarna att diska och göra iordning efter sig ser det ändå ut som ett bombnedslag och det tar tid att röja undan. Kort lunch. Hinner bara gå igenom närvaron och sen ner till bilen och köra upp till andra skolan där jag undervisar ibland. Det är elever som inte varit i Sverige så länge. De förstår inte ett smack vad jag säger. Jag förklarar och förklarar om och om igen. Visar och gestikulerar.
En kille förstår inte varför han inte får rita flickor. Det är det enda han kan säger han. Jag säger naturligtvis att han är där för att lära sig rita annat. Han tjatar genom hela lektionen om dessa flickor. Till slut sätter han sig ner och ritar en flicka. Han visar den för polarna och frågar om den är fin. Polarna säger Nej. Jag försöker hålla god min och säger till killen att den är jättefin men att det inte är det han ska göra där. Diskussionen fortsätter. Jag är rätt slut efter den lektionen.
Sätter mig ner vid datorn och pang säger det i foten av någon konstig anledning. Skitont. Som om jag stukat foten. Hade tänkt att gå ut på stan. Men avstår faktiskt. Linkar upp för trapporna hem och tar mig en espresso. Det blir nog pizza ikväll till grabben och mig.
Går ut i den iskalla oktobermorgonen och ser att min bil är dekorerad med en gul lapp under vindrutetorkaren. Lönen har precis kommit och jag var så glad över att det skulle bli några hundralappar mer den här månaden. Glädjen varade dock inte länge. 300 spänn i bot. Bilrutorna är fulla av frost och jag tar min skrapa och skrapar. Skrapan är dock värdelös så jag hinner nästan få tennisarm innan min åkkompis kommer och tar över skrapandet. Jag startar bilen och hoppas vi ska komma fram helskinnade trots sommardäcken.
Första lektionen är helt okej. Andra lektionen är katastrof. Det är egentligen jättekul med den lektionen för alla kommer alltid. 11 hormonstinna killar och en tjej. Det brukar funka. Men idag var det inte så. De kommer två och två 10 minuter försent, 20 minuter försent, 30 minuter försent och 40 minuter försent. Det är omöjligt att försöka hålla någon tråd eller kontinuitet. Motiverande samtal inne på kontoret. Försök igen. Killarna sabbar för varandra, målar på varandra skrattar och stojar och arbetsron är nada. Fel kille blir anklagad. Två stycken får ett fnitteranfall osv. En kollega kommer och hämtar en av killarna. Tack! Blir en aning lugnare. Knackar på dörrn och rektorer, skyddsombud och elevrepresentanter väller in på skyddsrond. Kalabaliken är ett faktum. Tur att jag älskar alla och har is i magen. Kan bara inte se dem som barn. Ser de som unga vuxna och kräver respekt. Det förstår de. Ett tag. Det är bara en sån dag i dag.
Trots att jag faktiskt fick killarna att diska och göra iordning efter sig ser det ändå ut som ett bombnedslag och det tar tid att röja undan. Kort lunch. Hinner bara gå igenom närvaron och sen ner till bilen och köra upp till andra skolan där jag undervisar ibland. Det är elever som inte varit i Sverige så länge. De förstår inte ett smack vad jag säger. Jag förklarar och förklarar om och om igen. Visar och gestikulerar.
En kille förstår inte varför han inte får rita flickor. Det är det enda han kan säger han. Jag säger naturligtvis att han är där för att lära sig rita annat. Han tjatar genom hela lektionen om dessa flickor. Till slut sätter han sig ner och ritar en flicka. Han visar den för polarna och frågar om den är fin. Polarna säger Nej. Jag försöker hålla god min och säger till killen att den är jättefin men att det inte är det han ska göra där. Diskussionen fortsätter. Jag är rätt slut efter den lektionen.
Sätter mig ner vid datorn och pang säger det i foten av någon konstig anledning. Skitont. Som om jag stukat foten. Hade tänkt att gå ut på stan. Men avstår faktiskt. Linkar upp för trapporna hem och tar mig en espresso. Det blir nog pizza ikväll till grabben och mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar