Pretto!

Börjar känna att min blogg har blivit rätt pretto. Men jag har verkligen tagit upp saker som ligger mig varmt om hjärtat. Det behöver dock inte vara långa avhandlingar med prettodjup varenda gång. :-) Min yngre son som är min främsta kritiker och glädjedödare. Men också en av mina största inspirationer i livet. (Hans humor är inte att leka med!) Han säger att en blogg ska skildra vardagslivet. Hm. Ska och ska! Fast det ligger kanske någonting i det. Lite.

I dag är det fredag. Efterlängtad. Känner mej helt urlakad efter en lång arbetsdag i går. Elevomdömen måste skrivas inför alla utvecklingssamtal som ska göras. Jag har ett åttital elever från olika arbetslag och enheter. Det tar sin lilla tid att leta fram deras arbeten och försöka komma ihåg vilka de är och hur de har jobbat. Jag arbetade till kvart i nio i går kväll. Min kompis hämtade upp mig när jag var färdig, med vår lilla Jetta som vi kallar Red Devil. Vi vet inte när bromsarna slutar funka eller när motorn börjar brinna eller . . . Man lever farligt i lilla Red Devil! Vi körde till kultkorvkiosken Leons och intog varsin varm och god tunnbrödsrulle med räksallad. Vi var vrålhungriga.

I dag skulle jag jobba till två men blev kvar en liten stund till. Sen pallade jag inte längre. 13 omdömen får vänta till nästa vecka. Jag hade sett fram emot att sticka till Kappahl och kolla in ett par leggings för 99 spänn. En kollega tipsade mig. Har sett framemot det hela veckan. Har sett mig själv slänga upp hundralappen på disken och komma hem med ett par brallor som äntligen sitter tight. Har gått ner massa kilon och alla brallor ser ut som baggyjeans med häng. Till sonens skadeglädje. Hehe.

Först kilade jag förbi systemet och inhandlade en flaska rött. Jag förtjänar det. Tycker jag. Sen till Kappahl. Tror ni det fanns några fucking brallor för 99 spänn? Jag måste ha hört fel. Alla kostar åtmninstone 200. Surt. Släpade mig ut ur centrumet och in på Ica. Tänkte jag skulle göra något gott till mig själv ikväll. Salamipasta! Det är lättlagat och supergott.

De håller på och gör om i affären. Alla såg lika förvirrade ut som jag. Inklusive personalen! Ingen hittade någonting och trångt som fan var det. Ställer mig till slut i en 25 meter lång kö. När jag äntligen kommer fram till kassan så pajar kassa-apparaten. Datorn som sköter den hade fått spel. Expediten var lika förtvivlad och röd om kinderna som vi i kön. Det tog en halvtimme innan jag fick betala.

Vid det här laget var jag så trött att jag inte visste hur jag skulle ta mig hem den korta biten jag har att gå. Benen ville liksom inte röra på sig. Blytunga. När jag kommit halvvägs kom jag på att jag glömt att köpa salami. Salamipasta utan salami är ingen hit. My God!! Men jag fortsatte att krypa hem. Nåt finns det väl hemma i kylskåpet!

Nu har jag tagit en supergod espresso och varvat ner framför datorn. Katten sitter och tittar ut genom fönstret i mitt torn. Den nedgående solen färgar molnkanterna i guldfärg bortom tinnar och torn i Norrköping. Skymningen är på väg över den lilla staden en vanlig fredagkväll i oktober.