Motstånd

I mötet med en annan människa uppstår ett motstånd. Jag menar inte nödvändigtsvis ett negativt motstånd. Det kan vara ett varmt, mjukt motstånd. Men det är alltid ett motstånd eftersom vi är olika. Vi prövar och testar våra åsikter, tankar och känslor hos varandra. Vi speglar oss i den andra människan. Får tillbaks. Något som vi inte alltid kanske räknat med. Vi får tänka till, ta ställning. Ibland går det snabbt att förstå och förlika sig med varandra. Ibland går det trögare. Men vi blir aldrig samma. Ett motstånd som när man vispar ihop ett par ägg med ett par deciliter socker. Först helt separerade. Man vispar och vispar tills det blir vitt och fluffigt. En blandning som dock fortfarande består av ägg + socker. Det är det här som är så inspirerande tycker jag. Jag inspireras, får åsikter, lär mig om omvärlden, om andra och om mig själv genom att möta andra människor. Ibland skapar vi oss en gemensam uppfattning som dock baseras på flera olika människors åsikter och erfarenheter.

Ensam är stark heter det. Visst. Man måste kunna avgöra själv. Kunna leva med sig själv. Kunna vara ensam med sig själv. Inte alltid vara beroende av vad andra tycker. Kunna skapa sig något eget. Men det är mina barn, släktingar och mina älskade vänner i alla åldrar (inklusive mina elever och kollegor) som inspirerar mig till nya tankar och nya upptäckter. Som hjälper mig i mina speglingar av mina tankar om allt mellan himmel och jord. Vi delar erfarenheter med varandra. Jag får inspiration av någon som ser det på ett helt annat sätt än mig. Jag får inspiration av någons glädje eller charm. Det får mig att leva.

Jag är både svag och stark. Jag kan vara svag i min självkänsla. Gjorde jag verkligen rätt här? Har jag rätt att känna så här, tycka så här? Då får jag hjälp av mina vänner som orkar umgås med mig eller orkar lyssna på mig. Jag tycker också om att lyssna och försöka bidra med mitt sätt att se på saker och ting till dem. Jag är också stark. Har ganska bra självförtroende. Jag tycker om utmaningar och tror jag kan klara av det mesta. Jag har rest runt Europa helt själv som ung tjej. Jag var med om svåra saker och fantastiska, fina och roliga saker. Jag var tvungen att reda mig själv och lösa situationer på egen hand. Jag är så tacksam för att jag vågade ge mig ut och resa ensam. Det har lärt mig så mycket.

En av de saker jag lärt mig är att vi behöver varandra. Vi behöver varandras olikheter. För att det ska bli en schysst blandning. En bra helhet. Vi ger varandra motstånd men också massor av kärlek som sprider ringar på vattnet. Vi behöver motstånd och utmaningar för att dra slutsatser och gå vidare. Inte stanna upp eller stagnera. Hörde en psykolog på radion för ett par år sen som sa att när man börjar bli rädd för förändringar, när man börjar titta tillbaks på sitt liv och bara vill se det förflutna som det bättre, när man mest går runt och blir nostalgisk, då, då är det dags att förändra sitt liv! Att hitta nya vänner, byta arbetsplats, flytta eller börja med någon helt ny verksamhet. Vi behöver motstånd och utmaningar! Vi behöver utvecklas.