torsdag 9 september 2010

Mitt sanna jag?


Vi träffar plötsligt en person och blir blixtförälskade. Förälskelsen är suverän. Den döljer alla svårigheter och problem. Livet är underbart och den andra personen är underbar. Allting är underbart! Det finns inga hinder och allting är möjligt.

När förälskelsen har lagt sig börjar man bli lite smått irriterad på vissa saker. Men det går att åtgärda! Man tar upp det och diskuterar och hittar lösningar. Efter ett tag kanske det inte blev som man tänkt sig ändå och tjafs och bråk uppstår. Nu formar man varandra och sig själv för att få det att fungera. Så småningom får man självklara rutiner runt frukost, runt läggdags, runt middagarna, runt barnen (om det finns några sådana) och hur man förhåller sig till varandras tid och person. Hur man umgås.

Nu fungerar det gemensamma livet ganska friktionsfritt. De hårda laddade grälen är över. De starka känslostormarna. Livet är rätt bekvämt och man kan planera för lite olika projekt som att bygga om köket eller en större semester. Man har skaffat sig ett gemensamt umgänge och hittat former för hur och när man ska umgås med släkten. Man jobbar och tar hand om hemmet och eventuella barn. Tiden är knapp men det går.

Helt plötsligt är barnen stora och sköter sig själva till stor del. Man står då plötsligt framför en person som man knappt vet om man känner längre. Fast man känner personen bättre än någon annan? Man har format ett liv tillsammans. Man har format varandra. Och sig själva. Men vem är jag? Vem är du?

Jag och min sambo växte ifrån varandra som det så förnumstigt heter. Jag tänker inte analysera det mer den här gången. Det jag funderar över är . . . nu när jag är ensam . . . hur mycket är kvar av formen som vi gemensamt byggde? Jag menar . . . var är jag egentligen? Är det här verkligen jag som står här nu? Eller är det mest ett resultat av en jävla massa kompromisser? Vad vill jag nu, alldeles själv? Vad har jag saknat? Vilka behov har jag lagt undan under 25 år?? Är den här morgonrutinen verkligen min egen? Eller är den ett resultat av att få ihop det på morgnarna med någon som vill något annat? När jag automatiskt säger ditten eller datten, är det jag? Eller är det ett resultat av många diskussioner som försökte få oss överens? När jag väljer den här musiken är det verkligen min musik? Eller är det ett resultat av hänsynstagande till en annan persons smak?

Så här kan jag hålla på i alla oändlighet just nu . . .

För att jag inser att jag är helt fri att känna efter och tänka efter vad jag faktiskt verkligen vill med mig själv och mitt liv. Jag försöker rannsaka min själ. Hitta mitt sanna jag. Önska mig lycka till! Jag tror inte det är lätt.

4 kommentarer:

  1. Glöm det där med "sanna jag". Det finns inte! Du har möjlighet till tusen olika jag. Det jag som finns det är det som uppstår i mötet med omvärlden och andra männiksor, hela livet. Om övervägande delen av dessa möten genererar angenäma känslor, ja då är du nog inne på rätt väg.Liksom det inte finns någon mening med livet, det finns bara ett liv som skall tas till vara och levas så gott det går. Mer kan jag inte säga.Kram igen!

    SvaraRadera
  2. Det där håller jag nog med om faktiskt. Jag tror jag ska satsa på multipel personlighet. :-) Å andra sidan så är det mycket som jag har fått med mig som jag känner inte är jag direkt. Och det som är jag, just nu, i den omvärld jag befinner mig i nu, tänker jag hitta. Kram/Lisa

    SvaraRadera
  3. Precis som du innan fick anpassa dig till en annan människa, blir du nu tvungen att anpassa dig efter dig själv. Det är inte alltid lätt det heller. Lycka till! Kram Karin

    SvaraRadera
  4. Det är inte lätt att leva ensam. Det förstår jag. Men nu ser jag chansen att verkligen försöka lyssna till mitt inre och göra något av det som är jag. Om jag är ärlig och äkta mot mig själv kan jag också vara det mot andra. Om jag trivs med mig själv och mitt liv, trivs jag också med andra. Det är inte alltid jag kan göra precis som jag vill. Men man får ju utgå utifrån de förutsättningar som finns förstås. Jag är hoppfull. Kram /Lisa

    SvaraRadera