I min ålder så har kroppen fått sig en törn av tyngdkraften. Jordens magnetism. För många kvinnor i min ålder rullar tuttarna ner till tåspetsarna när de tar av sig BH:n. För att inte tala om magen efter allt barnafödande som hänger som ett tjockt veck över troskanten. Hur ska man någonsin våga ta av sig kläderna inför en ny partner? Det gäller att göra det i totalt mörker! Men konstigt nog så tycker jag inte att min kropp är ful. Jag tycker den är vacker. Jag kanske inte har tuttar som hänger ner till tåspetsarna men kroppen har fått vara med om en del och visst har den tagit stryk på många sätt. Min kropp har former och livserfarenhet. Är inte det också vackert?
Visst är det vackert med en ung kropp utan fornlämningar på form och hud. En spänstig ung kropp. Men när man levt ett tag så kan jag även tycka det livserfarna kan vara vackert. Jag tycker det är otroligt vackert med en solbränd hud som har lite smårynkor och pigmentförändringar på armarna eller mellan brösten eller på bröstet (man). Det visar på glädjeämnen och sorgeämnen i livet. En spännande historia. Någonting att upptäcka och att undersöka och kanske få ta del av.
Vår kultur i dag är totalfixerad vid att se ung ut. Jag är påverkad av det. Jag tror alla är det. Det skapar en viss stress. Speciellt om man separerar vid 50-årsåldern. Vad har man att erbjuda? Vad har man att hitta?
Som tur är har man en viss erfarenhet och förhoppningsvis också uppnått en viss klokhet i min ålder. Så det jag ser mest nu (även om jag absolut blir attraherad av vackra människor) är den inre charmen. Hur den strålar ut genom ögon och agerande. Karisma. Då blir jag som gelé i benen. Häftigt!
Visst är det vackert med en ung kropp utan fornlämningar på form och hud. En spänstig ung kropp. Men när man levt ett tag så kan jag även tycka det livserfarna kan vara vackert. Jag tycker det är otroligt vackert med en solbränd hud som har lite smårynkor och pigmentförändringar på armarna eller mellan brösten eller på bröstet (man). Det visar på glädjeämnen och sorgeämnen i livet. En spännande historia. Någonting att upptäcka och att undersöka och kanske få ta del av.
Vår kultur i dag är totalfixerad vid att se ung ut. Jag är påverkad av det. Jag tror alla är det. Det skapar en viss stress. Speciellt om man separerar vid 50-årsåldern. Vad har man att erbjuda? Vad har man att hitta?
Som tur är har man en viss erfarenhet och förhoppningsvis också uppnått en viss klokhet i min ålder. Så det jag ser mest nu (även om jag absolut blir attraherad av vackra människor) är den inre charmen. Hur den strålar ut genom ögon och agerande. Karisma. Då blir jag som gelé i benen. Häftigt!
Jag blir också påverkad av samhällets kroppsfixering, fast jag försöker stå emot det så mycket jag bara kan. För egentligen håller jag inte alls med. Min kropp är stark, frisk, har skapat två vackra barn, ger mig möjlighet att springa, hoppa, leka, älska. Den är ju helt fantastisk. Och den är jag! Sedan är det ju så bra och finurligt, att när man blir kär så tycker man att den älskade är vacker både inuti och utanpå! Så glöm det där med att ta av dig i mörkret! / Maria V
SvaraRaderaJa, du har så rätt Maria! Vackert har ingenting med estetisk fullkomlighet att göra. Skönhet kan vara mycket. Summan av kontraster, glöd, känsla m.m. Jag kan inte springa o hoppa men jag kan mycket annat. Tycker min kropp är värd mycket. Härligt att höra din livsglädje. Kram. Lisa
SvaraRadera