Normer och fördomar . . .

Min äldsta son var ca 19 år. Vi pratade i telefon och kom in på att skaffa barn. Han sa att han aldrig tänkte skaffa barn. Varför då sa jag? Jag tycker inte om barn och jag vill inte skaffa barn till den här världen sa min kära tonåring. Men när du hittar en tjej och blir riktigt kär så vill du säkert ha barn säger präktiga mamma Lisa. Tjej?! säger han. . . . Jaa . . . eller kille då, säger jag. Kille?! säger han. . . . Jaha, okey . . . eller what ever, säger jag. Now we are talking!! säger han. . . .

Han hade ju rätt. Varför var jag så fruktansvärt säker på att han skulle träffa en tjej?! Varför tar vi för givet något som inte alls är givet? För att vi tänker att träffa en partner av det motsatta könet är "normalt". Men vad är "normalt"? Sen 70-talet har vi känt till att vara homosexuell inte är en sjukdom. Det är biologiskt. Likaså transexualitet och att vara transvestit.

Det är också lite "onormalt", sticker ut lite, att träffa en partner från en annan kultur. Speciellt om det handlar om en annan religion eller hudfärg. Åldern är också en "norm". När jag träffade barnens pappa var det lite konstigt att han var fem år yngre än jag. För att inte tala om, om en medelålders man träffar en tjej som är tjugo år yngre. Då är han gubbsjuk. Eller ve och fasa om en medelålders kvinna skulle träffa en tjugo år yngre man? Vad är det för fel på dem??? Men vad är det som säger att det är "onormalt"?

Kan kärlek, äkta kärlek, vara fel? Det tror inte jag. Jag tycker all kärlek ska få leva. Det finns dock undantag. Då det finns risk för maktutnyttjande. Det är vanligt att man som klient blir kär i sin psykolog, eller elev i sin lärare m.m. och säkert tvärtom också. Där är det inte rätt eftersom klienten eller eleven är beroende av sin psykolog eller lärare. Att bli kär i sin chef eller underordnade är nog inte lika problematiskt då det inte är känsloberoende inblandat på samma sätt. Det är vuxna självständiga människor. Förhoppningsvis. Vad det gäller pedofeli är det helt otänkbart och helt fel. Där är barnet/ungdomen underkastad den vuxne på flera sätt. Det är ett hemskt maktutnyttjande. Här måste det väl ändå handla om sjuka människor?!

För 50-60 år sen var kvinnor tvungna att täcka huvudet i kyrkan i Sverige. Jag minns tanter som satt med hatten på inomhus även på så kallade kafferep och dylikt. Träffade man en farbror på gatan som man kände lyfte han på hatten när han hälsade. Vi tjejer var tvungna att niga när vi hälsade på vuxna och pojkarna skulle bocka. Underkastelse? De flesta av mina kompisars mammor var hemmafruar för att kunna ta hand om barnen. Vårt växande välfärdssamhälle gav oss möjlighet att höja standarden i våra liv. Vi behövde mer pengar och kvinnan kom ut i arbetslivet. Mycket på grund av en stark feministrörelse som bäddade vägen för många av våra nutida jämlikhetsvinster. Mycket finns dock kvar att jobba för. Vi har två löner men männens lön är fortfarande högre.

Trots att detta bara är 50-60 år sen blir vi väldigt upprörda över att kvinnor som kommer från kulturer som inte har haft samma utveckling som oss, är tvungna att täcka huvudet och är hemma för att ta hand om barnen. Visst är det sorgligt och synd på många sätt. Och annorlunda. Men de själva vill ofta göra så för att de tror på att det är rätt. De har inte haft samma välfärdsutveckling och de har inte haft grupp 8 som har stått på barrikaderna. Vi får kanske vara lite mer förstående och försöka påverka så gott vi kan genom att medvetandegöra på ett ödmjukt sätt? Vad är det som säger att det alltid är vi svenskar som är "normala"?

Var kommer alla normer och värderingar ifrån som skapar fördomar och förutfattade meningar? Är det kvarlevor från religionen som vi inte har ifrågasatt fastän det är år 2010? I ett välfärdssamhälle som yrkar på yttrandefrihet och demokrati?

Det här med fördomar och förutfattade meningar intresserar mig jättemycket. Med flit har jag varit kortfattad, det finns hur mycket som helst att säga om det här. Jag vill att det ska finnas utrymme för tolkningar så att jag får kommentarer. Skriv kommentarer! Det här är så intressant och jätteviktigt!

(Alla bilderna är tagna på Europride 2008)