Ondska och godhet

Jag inser att den här bloggen inte kommer att handla så mycket mer om mitt liv just nu. Eller? Jag bearbetar och går igenom mig själv och mina känslor. Jag funderar över varför jag känner som jag gör, vad jag vill, hur jag vill, vad som är möjligt och vem jag är. Det kanske är ett resultat av hur min situation är just nu trots allt. Vad vill jag med mitt nya liv och hur ser jag på livet?

Igår diskuterade jag och en kär vän begreppen ondska och godhet. Det är intressant hur olika man kan se på det trots att man är överens om det mesta annars. Synen på ondska och godhet måste ju ändå vara rätt grundläggande för ens människosyn?

Jag tror inte det finns någon reell ondska. Jag tror det alltid finns en orsak till en människas eller grupps handlingar. Jag tror inte heller att en människa föds som ett tomt ark som ska fyllas. Jag tror man får med sig vissa genetiska betingelser som arv från släktled bakåt i tiden. Men sen formas man också av miljön man växer upp i. Vilka av ens behov som blir tillfredställda eller inte. Hur man behandlas och vad man får uppleva. Vi agerar utifrån våra känslor, behov, erfarenheter och förmåga. Vi gör illa varandra kanske utan att förstå det, mena det, ha förmåga att agera på annat sätt eller av hämndlystnad. Hämnd tror jag inte heller är ren ondska utan någon slags fundamental känsla för rättvisa. Hämnden är ljuv sägs det. "Nu fick han så att han teg." "Det är bara rätt åt honom." "Varför ska inte jag göra så mot honom när han gör så mot mig?" Öga för öga och tand för tand. Risken är att man blir både blind och tandlös. Det leder ingen vart. Våld föder våld. Ondska föder ondska. Jag tror det här med hämnd är väldigt kulturellt betingat. Vad man tycker är rätt och fel. Vad man tycker är berättigat. Men jag har också en tro på människans framsteg. Jag tror mänskligheten blir en aning, aning klokare med tiden, ju mer medvetna vi blir om vår omvärld.

Kärlek och omtanke sprider dock ringar på vattnet och bäddar för progression. Jag såg en film härom kvällen då någon sade: Kärlek är att förlåta. Jag vet inte om jag är där ännu. Men det är nog så det är. Det leder ingen vart att gå och vara sur hela livet.